Back on track..

Jaha så var natten likadan som vanligt igen..
Lillfia var lika bökig igen.. suck..
Om dom små ändå kunde prata så man visste vad det var som var fel..
Jag känner mig så värdelös när jag inte kan få henne att lugna sig..
Och att man inte får sova och är jättetrött gör ju inte direkt så att man känner sig gladare och som en bättre mamma..
Usch.. ibland känner jag mig som en riktigt värdelös mamma.. När tålamodet tryter och hon bara skriker..
Det blir ju inte direkt bättre av att jag blir stressad och så heller, hon känner ju det också och då blir det ännu värre..
Det vore så skönt om man fick reda på varför hon blir så förtvivlat ledsen på kvällarna/nätterna..
På dagarna så går det hur bra som helst och det är inte ofta alls som hon skriker på dagarna förutom om hon är hungrig eller vill ha en ny blöja..
Men på nätterna så blir hon verkligen otröstlig ibland..
Hon skriker så mycket så det finns knappt någon hejd..
Det måste ju nästan bero på att hon har ont i magen eller någonting sånt..
För hon är inte hungrig och ny blöja har hon..
Som sagt var.. Om hon bara kunde prata och säga vad som är fel..
Men jag älskar allt det jobbiga hur mycket som helst..
För allt det är tecken på att våran lilla älskling lever och är frisk..
Vi har gått igenom så mmycket dom senaste åren och det här är verkligen på tiden att vi ska få ha våran lilla ögonsten här hos oss även om det är jobbigt ibland..
Jag sa det till min mamma innan lillpluttan föddes..
-Hon får skrika dygnet runt om hon vill, jag kommer vara överlycklig iallafall..
Visst kommer jag säkert tycka att det är jobbigt men innerst inne så kommer jag vara oförklarligt lycklig att hon skriker, och är här hos oss.

Det stämmer verkligen..

Bye....